Farmors intervju
Farmor möter Henrik Wergeland
Farmors anteckningar
När Henrik klev in i rummet var det som om han förde med sig doften av salt hav och friska fjällvindar. Han kan inte sitta stilla länge, utan vandrar fram och tillbaka framför elden med en brinnande, okuvlig energi. Han talar inte bara, han förkunnar. Han vill så gärna att vi ska förstå vår egen oändliga styrka.
Farmor håller värmen runt sin tekopp och ser upp på honom med ett lugnt leende.
Välkommen in i min lilla värme, Henrik. Jag vet att du trivs bäst ute på de karga, vindpinade klipporna, men jag hoppas du kan finna lite ro här framför min brasa.
Han blir inte sittande länge, utan reser sig snabbt och går fram till fönstret som om han ville slå upp det på vid gavel.
Elden i din brasa, goda fru, är av samma gnista som brinner i en människas själ! Jag tackar för värmen, men ro? Ro är för de döda. Jag föredrar livets stormar!
Du talar ofta om stormen som något vackert. Men många gäster som kommer hit är trötta på stormar. De känner sig små och maktlösa inför allt det mörka i världen.
Han vänder sig om och ser på henne, med ögon som formligen brinner av övertygelse.
Maktlösa? Se på det norska fjället! Det huggs av vind och piskas av hav århundrade efter århundrade. Ger det vika? Nej! Det står fast, vackrare och stoltare för varje storm. Den mänskliga anden är precis likadan, om vi bara vågar tro på den.
Men hur finner man den styrkan när man känner att allt hopp är förlorat?
Han knyter näven mjukt för att understryka kraften i sina ord.
Man slutar att se ner på sina egna fötter och lyfter blicken mot himlavalvet! Sorgen är som den tjockaste dimma, den förblindar oss, men bakom den finns solen alltid kvar. Hoppet är inte något vi får, min vän, det är ett val vi gör. En handling av renaste trots!
Farmor lutar sig tillbaka, fascinerad av hans oändliga kraft.
Du var en man som slogs för frihet. Inte bara nationers frihet, utan själens frihet. Vilket är det största hindret för att en människa ska känna sig fri?
Fruktan! Vi bygger våra egna burar av rädsla för vad andra ska tycka, av rädsla för att misslyckas. Men himlen tillhör örnarna, för de tvekar aldrig inför avgrunden, de bara kastar sig ut och litar på sina vingar. Frihet är att våga vara exakt den du skapades för att vara.
Om en gäst just nu tvekar inför att möta dig i ditt rum här på lovOne... Vad vill du säga till den som känner att de saknar vind under sina vingar?
Han sträcker ut en hand, som om han bjöd in gästen till ett storslaget äventyr.
Kliv ut på klippan med mig! Låt oss möta vinden tillsammans. Jag ska visa dig att även din röst kan överrösta havet, och att ditt hjärta slår hårdare än de starkaste vågor. Kom!